Hur och när ska vi prioritera mäns våld mot kvinnor?

Våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck blir alltmer uppmärksammat i media. Senaste veckorna kan vi läsa om hur flera kvinnor spårlöst försvunnit och/eller mördats av enda anledningen att de är just kvinnor. Varför är just det här samhällsproblemet väl omdiskuterat men fortfarande inte prioriterat?

När det kommer till det hedersrelaterade våldet trädde i somras en ny lag i kraft där straffet för att utsätta någon för brott i syfte att bevara eller återta familjens heder kan ge fängelse upp till 6 år. Hedersnormer bygger på starka patriarkala normer där kvinnors oskuld står i centrum för hela familjens heder. Det är svårt och komplext att komma åt det hedersrelaterade våldet som alltid präglas av att individen underordnats familjens eller släktens intressen. Att lagen trädde i kraft är bra och att det hedersrelaterade våldet uppmärksammas mer än tidigare är bra. Men vi har lång väg kvar att gå.

För oss som arbetar med kvinnor som lever våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck är det tydligt att kvinnorna har levt under våld och förtryck väldigt lång tid innan de till slut får hjälp. Placeringen sker ofta i ett akut skede där kvinnan (som det oftast gäller) riskerar att dödas. Vi tänker att en viktig pusselbit till att flickor och kvinnor ska leva fria från våld och tidigare kunna få stöd och hjälp är utbildning av professionella inom ämnena våld i nära relation och hedersrelaterat våld och förtryck. Om alla som arbetar inom människovårdande yrken utbildades i hur man kan gå till väga om man misstänker att någon utsätts för våld, blev trygga i hur man ställer den där obekväma frågan och också hade kunskap om vad att göra med svaret, tror vi att fler skulle få hjälp i ett tidigare skede.

Vi välkomnar även att skyddade boenden blir tillståndspliktiga, vilket är på remiss just nu. Att det ställs krav på skyddade boenden och dess personal kan endast leda till positiva förändringar och säkra upp både krav på utbildning hos personal, säkerhetsfrågor och trygga miljöer för de kvinnor och barn som placeras.

Mycket bra är på väg att hända, men vi landar ändå i frågan; vem bär ansvaret för att samhällsproblemet mäns våld mot kvinnor inte prioriteras? Vad kan vi tillsammans göra för att komma till förändring?  Och framför allt, hur många ska behöva dö innan beslutsfattare agerar?