Vi skrev tidigare om hur vi på Reviv stöttar våra avhoppare med trauman och avslutade med ovan fråga. Kortfattat så är vår gemensamma bedömning att samhället brister i att identifiera traumaproblematik hos målgruppen och därmed uteblir behandling i många fall. Många som kommer till oss har passerat olika vårdsammanhang (anstalt, HVB mm) som skulle kunna ha identifierat traumaproblematiken. Men i många fall har det missats och i bästa fall upptäcks det under vår bedömningsperiod (i samtal med psykolog) eller under vårdens gång hos oss och vi kan då lotsa klienten vidare till vården. Den vård som sedan har erbjudits klienten är kognitiv beteendeterapi (KBT) med psykolog. Det finns flera studier som visar på riskerna med obehandlad trauma och/eller ptsd såsom somatisk problematik och fortsatt psykisk ohälsa i olika former. För att undvika det tror vi på att samhällets olika instanser behöver få verktyg att uppmärksamma vår målgrupps specifika behov och särskilt traumatisering. Exempelvis mer information om problematiken på psykologutbildningen, socionomutbildningen, inom vården, socialtjänsten osv. Bland alla nationella insatser som föreslås för att arbeta för minskad psykisk ohälsa så skulle vi önska att detta var en riktad insats nationellt för målgruppen.
Några av oss på Reviv är utbildade i traumamedveten omsorg som riktar sig mot barn och ungdomar. Vi använder oss av det i arbetet med våra klienter och önskar en vidareutveckling av denna metod riktad mot vuxna.
Vad ser ni andra som jobbar med samma målgrupp för behov gällande traumavård?
230324
Senaste kommentarer